Efter sex dagar i New Yorks hjärta är det dags att påbörja resan hem. Men vem vill åka hem till allt hemma när allt är så bra här? Allt jag har missat att se och upptäcka. Allt man ville göra men inte hade tiden till. Men minnena stannar kvar. Vem kan glömma känslan när man landar för första gången i New York.

Se alla lampor som pryder staden. Åka färja på Hudson River och se Manhattan i en dimmig siluett. Höra polis och brandkårs syrener medan man tar en kaffe på Times Square sent på kvällen men det känns som dag för att alla skyltar lyser upp allt, precis som på film. Gå i Central Park och se all vacker natur mitt i stan med en pretzel i handen men man orkar bara en bit av den. Njuta av turistlivet med att åka en sightsing-buss för att hinna få en skymt av så mycket som möjligt. Överösas med asiatisk kultur i Chinatown och se deras uppfattning av livet. Att inte ha någon schema lagd tid och bara gå och ha det bra i massor av butiker btw är nästan alla deras priser suveräna jämfört med Sverige. Stå på Liberty Island och kolla upp på den stora Frihetsgudinnan gjorde så man blev känslosam. Åka vidare med båten till Elis Island och gå upp för samma trappor som min gammelfarfar när han utvandrade, that powerful moment. Lite mer shopping. Det händer alltid något kul på deras svängiga tunnelbanor, någon börjar sjunga/ spela instrument eller något annat weird men det är mycket uppskattat. Ät mat på Friday´s eller Bubba Gump är något av det godaste jag har ätit. Stå högt uppe i Empire State och se ut över hela Manhattan, man ser inte ens människorna som går runt 80 våningar ner. Se hur Manhattans alla lampor lyser upp staden när msn lyfter med planet därifrån.

 Att vara och bo som en New York-bo för ett litet tag är helt otrolig. Men nu har den tiden runnit ut, det var underbart för en stund, jag måste hem nu men som sagt finns minnena kvar (och en typ 3000 bilder med). Något jag vet säkert är att hit kommer jag komma tillbaka till.